Ja ha kämpa i alla dessa år

å dehär e tacken som ja får

För allt arbeit, lejdo å besvär

En kniv i ryggin åv all ja halder kär

Men allt som itt dödar stärker

Än fast hur e svider, värker

Så om ni no vill lag e såde svårt

Sätter ja hårt måot hårt

Byin ska lär se na som itt dem veit

Dem lever endast åv min ödmjukheit

No får dem plock tills händrin by va blå

Å virk åpå tills stickorna gar åv

Dem ska slit fy me hålari än djurin

Så ja kan sälg allt på ader sidon murin

För bär å sockor vill väl nåo all ha

å pängan tem tar ja

Fö no ska ja by slå mynt åv folk

Som en gök i en fågelholk

Skåo me på he vi allti haft

Talkokraft

Ja ska ha e rikto passlit

Tå dem jobbar fö me fö assit

Aldri meir ska ja ha e knaft

Talkokraft

Om folki lyder får itt den na straff

Kurt an veit va an vill, å an vill oss itt na ill

Om den e dokti får den en kopp kaff

Kurt han kan å an förstår, å vi får lön för mödon vår

Itt na knällas, itt na marras

Skyll de själv om du letär de narras

Ja vart tvinga ti dehär

å no e stundin jär

Fö no ska ja by slå mynt åv folk

Som en gök i en fågelholk

Skåo me på he vi allti haft

Talkokraft

Ja ska ha e rikto passlit

Tå dem jobbar fö me fö assit

Aldri meir ska ja ha e knaft

Talkokraft

Ja siir e framfö me

Mitt talkoimperie

Byin jobbar heila vikon

å pängan lägger ja rätt i fickon

Guldkranar å nyan väst

Bygg en staty åv me på en häst

Å ett palats tär lokalin ståo

Laga på talko och blåod

Fö no ska ja by slå mynt åv folk

Som en gök i en fågelholk

Skåo me på he vi allti haft

Talkokraft

Ja ska ha e rikto passlit

Tå dem jobbar fö me fö assit

Aldri meir ska ja ha e knaft

Talkokraft